A mountain of ones suggestiva, pseudomoderna alster tycks mig vittna perfekt om konstens dubbla alienering. Från att en gång frigjorts från auktoritära krafter studsar den nu mot likvärdiga strukturer, bär med sig två budskap; underhållning mot frihetens villkor och inte tvärtom.
Vad är det för samhälle som tillåter en sådan underlig tvehågsenhet? En alltmer tilltagande formalisering av syften, snävare rymder för utövarna och ironiska gester mot dåtiden.. Men vad kan sägas? Kort sagt inget. Vilka krafter väntar egentligen på att släppas loss bortom oljekrönet och den eviga tillväxtens evangelium? Vi väntar med spänning mein Führer. Låt mig tills dess vandra på gränsen, mellan stad och land, modernitet och osäker framtid. Konventionell kärlek och utlevd mänsklighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar