En nation

Att låta sig omfamnas av den akut svettiga och ungbrunstiga kulturen var nog vad jag ville. Mina armbågar kunde vara fulla med ölrester, spritfläckar på hela underarmen. Vid en delvis och taffligt ljusarrangerad bardisk med sina för studenter högst gynnsamma priser. Mina vänner. De var lika intresserade som jag. I kontraktet stod allt man behövde veta. Den som i princip inte slog ifrån sig händer och letande blickar var möjlig. Och på den tiden fick man röka inomhus. Visst, det är vad jag ville göra. Och dansa till låtar jag kände igen, inte bli en interiör för en konstnärlig plattvändare.

Minnet är mitt

A mountain of ones suggestiva, pseudomoderna alster tycks mig vittna perfekt om konstens dubbla alienering. Från att en gång frigjorts från auktoritära krafter studsar den nu mot likvärdiga strukturer, bär med sig två budskap; underhållning mot frihetens villkor och inte tvärtom.

Vad är det för samhälle som tillåter en sådan underlig tvehågsenhet? En alltmer tilltagande formalisering av syften, snävare rymder för utövarna och ironiska gester mot dåtiden.. Men vad kan sägas? Kort sagt inget. Vilka krafter väntar egentligen på att släppas loss bortom oljekrönet och den eviga tillväxtens evangelium? Vi väntar med spänning mein Führer. Låt mig tills dess vandra på gränsen, mellan stad och land, modernitet och osäker framtid. Konventionell kärlek och utlevd mänsklighet.